När suddigt är skarpt – hur man fångar en fångande bild

När man bemästrar konstens alla regler, först då får man bryta mot dem – är ett gammalt devis som delvis är sann. Picasso brukar tas fram som exempel på detta. Hans sentida tavlor är dem som gjorde honom berömd. Där bröt han mot allt som fram till dess ansetts vettigt inom bildkonsten. Hans tavlor hade fel färger, fel perspektiv, fel allting – och därför blev de speciella. Men tittar man på hans tidigare verk ser man att Picasso kunde allt. Han hade lärt sig att bemästra alla tekniker och alla grepp som målerikonsten alls hade att erbjuda. Och först efter det övergav han allt för att hitta sina egna vägar. Sådan är den tanken. En annan är att man i första hand ska följa sin känsla och göra det som känns rätt. Därefter kan man skaffa sig kunskap för att fullända sin egen väg. En konstnär som passar in på denna beskrivning är Jean-Michel Basquiat som kom från ingenstans som ett underbarn och bara målade det som kändes i honom – utan någon som helst skolning. Din väg kan ligga någonstans där mitt i mellan. Och där kan en suddig bild ofta bättre beskriva den rätta känslan än en tekniskt fulländad bild. Teknisk fulländning kan bli platt när man försöker gestalta djup på bild; medan oskärpa och skavanker kan skapa nyanser. Prova och lek dig fram. Det är så du hittar rätt med din konst. Och framkalla det färdiga resultatet via framkallningsexperten

Comments are closed.